Björn Vikström

Björn Vikström

arkkipiispaksi

Björn Vikström

”Tuemme Björn Vikströmiä seuraavaksi arkkipiispaksi.

Arvostamme hänen teologista asiantuntemustaan, ajassa kiinni olevaa Raamatun tulkintaansa, kykyään tarttua rohkeasti ajankohtaisiin kysymyksiin, ekumeenista ymmärrystään ja uskallustaan katsoa tulevaisuuteen.

Hänen eettinen ajattelunsa on syvällisesti punnittua, ja hänen yhteiskunnalliset näkemyksensä ovat viisaita. Hän puhuu Jumalasta selkeästi ja ymmärrettävästi. Hän tuntee hyvin seurakuntien todellisuuden ja erilaisuuden eri puolilla maata.

Björn Vikström tunnetaan yhteyden rakentajana niin kirkon sisällä kuin suhteessa yhteiskuntaan. Hän herättää erityistä luottamusta kyvyllään kuunnella ja kunnioittaa toisia ihmisiä. Hän ilmaisee näkemyksensä rakentavasti. Hän tulkitsee kristillistä uskoa ja traditiota nykyihmistä puhuttelevalla tavalla.

Saamme Björn Vikströmistä arkkipiispan, joka on viisas ja yhteistyökykyinen kirkon johtaja – samaan aikaan nöyrä ja rohkea.”

 

Björn Vikströmin tukiryhmä

Björn Vikström
Björn Vikström
Teologia
Teologia
Yhteystiedot
Yhteystiedot

Tulevaisuuden ja toivon piispa

Björn Vikström, tulevaisuuden ja toivon piispa

Jaa:

Etusivu

Björn Vikström

Facebook

Facebook suomeksi

DINO-lehden numerossa 4/2017 pyydettiin arkkipiispaehdokkaita pohtimaan, mitä vahvuuksia ja haasteita he näkevät kirkon diakonia- ja nuorisotyössä. Tässä Björnin ajatuksia: ... Lue lisääNäe vähemmän

Katso Facebookissa
·Jaa

Heijastuksia-vlogissa 3. adventtisunnuntain hartaudessa puhutaan Johannes Kastajasta ja valmistelemisesta.
youtu.be/rZWF_J_oBAI
... Lue lisääNäe vähemmän

Katso Facebookissa
·Jaa

Tule mukaan paikan päälle kuuntelemaan tai seuraa nettisivuilta www.ts.fi etusivulta löytyvän linkin kautta. Jälkikäteen katsottavissa osoitteessa www.ts.fi/tstv. ... Lue lisääNäe vähemmän

Katso Facebookissa
·Jaa

Facebook på svenska

God jul från oss på Domkapitlet i Borgå Stift! ... Lue lisääNäe vähemmän

#julsångsdagen #julfred

Katso Facebookissa
·Jaa

På måndagsmorgonen hade jag glädjen att fira skolgudstjänst tillsammans med lågstadierna, högstadiet och gymnasiet i Kristinestad. På bilden en del av ungdomarna som tillsammans med ungdomsarbetsledare Jeanette Ribacka-Berg och kantor Olle Nilsson förverkligade gudstjänsten. Under inledningsorden läste jag upp en del av de teser som eleverna i åk 7 hade skrivit ihop - något vi alla får hoppas på, jobba för och be om inför julen:
- alla skall ha rätt till mat
- alla skall ha rätt till rent vatten
- alla skall ha rätt till ett tryggt hem
- alla skall ha rätt att gå i skola
- alla skall ha rätt till en vän
- alla skall ha samma värde oberoende av hudfärg och kön
- alla skall ha rätt till sin religion
- alla skall ha rätt att gifta sig och välja vem man vill gifta sig med
- barnarbetskraft skall förbjudas
- alla skall ha tak över huvudet
- kvinnor och män borde ha samma rättigheter
- förbjud djurplågeri
- alla har rätt att vara den man är
... Lue lisääNäe vähemmän

Katso Facebookissa
·Jaa

Igår togs Kristinestads kyrka högtidligen i bruk igen efter renoveringen. Det blev en fin festmässa; tack till alla som bidrog och var med! Här följer min tvåspråkiga predikan:

Tillfrågad av fariséerna om när Guds rike skulle komma svarade Jesus: ”Guds rike kommer inte på ett sådant sätt att man kan se det med sina ögon. Ingen kan säga: Här är det, eller: Där är det. Nej, Guds rike är inom er.”
Till lärjungarna sade han: ”Det skall komma en tid då ni längtar efter att få uppleva en enda av Människosonens dagar men inte får det. Man skall säga till er: Där är han, eller: Här är han. Spring inte dit de pekar, rusa inte efter dem. Ty liksom blixten flammar till och lyser upp hela himlen från horisont till horisont, så skall Människosonen visa sig på sin dag.” (Luk. 17:20-24)

Vi firar idag återibruktagandet av Kristinestads kyrka. Den egna kyrkan är för många lokalinvånare en glädje och en stolthet och en viktig beståndsdel i deras identitet. Kyrkan är förknippad med betydelsefulla händelser och skeden i människors liv: konfirmationer och vigslar i familjen, gudstjänstbesök under olika perioder av livet, inte minst under advent och jul, som nu är aktuellt.

Gud bor inte i hus som är byggt av människohänder, heter det i en av texterna som hör till formuläret för invigning av kyrkor. Samtidigt kan man vända på det här, och säga att Gud bor i hela världen, och därmed även i de hus vi människor har byggt. Gud bor ju också i våra hem. Orden om att Gud inte bor i hus byggda av människor vill alltså inte betona att Gud är långt ifrån oss, utan enbart att Gud inte skall begränsas till kyrkor, kapell och bönehus.

På samma linje ligger Jesu ord i dagens text. Han understryker att Guds rike är inom oss. Gud är alltså någonting mycket vardagsnära.

Men är inte Guds vilja något långt ifrån oss; huggen i stenar av Mose för flera tusen år sedan? Men Moseböckerna själva fokuserar ingalunda enbart på budens givna formuleringar. Tvärtom framhålls att Guds lag inte är främmande för oss. Guds lag är oss lika nära som vårt hjärta: ”Denna lag som jag i dag ger dig är inte ofattbar eller ouppnåelig för dig. Den finns inte uppe i himlen, så att du måste fråga: Vem kan fara upp till himlen och hämta den åt oss, så att vi får höra den och kan följa den? Den finns inte bortom havet, så att du måste fråga: Vem kan fara över havet och hämta den åt oss, så att vi får höra den och kan följa den? Nej, dess ord är mycket nära dig, i din mun och i ditt hjärta, och därför kan du följa den.” (5Mos 30:11-14)

”Lyssna på ditt hjärta” sjunger vi i många schlagers. Då handlar det om romantik och om att lyssna på sina känslor. Här i Moseböckerna och i Jesu undervisning handlar det snarare om att Gud kan tala genom vårt samvete. Att lyssna på sitt samvete är emellertid inte bara en fråga om att blicka in i sig själv. Vi använder vårt samvete också när vi lever oss in i sin medmänniskas situation med empati och medkänsla. Guds lag står inte i opposition mot kärlek, medkänsla och sympati, utan tvärtom frammanar, stöder och fördjupar dem. Buden är konkretiseringar av det bud Jesus kallade det största av alla: att vi skall älska varandra. Att leva som kristen är försöka låta Guds goda vilja bli kött och blod i våra ord och handlingar. Då kan Guds rike bli synligt.

Enligt Jesus är alltså Guds rike ibland oss och till och med inom oss. Vi skall därför inte begränsa Guds verksamhet till det övernaturliga och exceptionella. Om vi tänker på vad som är Andens frukter, så handlar det om mycket vardagliga och människonära förhållningssätt: ”Men andens frukter är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning.” (Gal 5:22-23)

Andens frukter beskriver inte bara etiska ideal, utan Guds vilja och väsen. Orden får en ännu djupare betydelse när vi även ser dem som beskrivningar av hur Gud förhåller sig till oss: Gud visar oss kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning. Vi uppmuntras att i vår tur älska så som Gud älskar: Paulus skriver ”Ta alltså Gud till föredöme, som hans älskade barn. Lev i kärlek, så som Kristus har älskat oss och utlämnat sig själv för vår skull som en offergåva, ett välluktande offer åt Gud.” (Ef 5:1-2)

Toinen adventtisunnuntai kertoo Jeesuksen toisesta tulemisesta. Tuomiosunnuntain tekstissä Jeesus kuvaa miten hän itse viimeisenä päivänä jakaa meidät ihmiset vuohiin ja lampaisiin sen mukaan, mitä me olemme tehneet tai jättäneet tekemättä hädässä olevien kanssaihmisten puolesta. Teksti on epämiellyttävällä tavalla armoton, koska siellä ei sanota yhtään mitään anteeksiantamuksesta tai uudesta mahdollisuudesta. Jeesus kuvaa tilannetta, jossa muutos ei enää ole mahdollista.

Jeesus korostaa kiusallisen selkeällä tavalla, että elämäntavallamme on merkitystä sekä suhteessa kanssaihmisiimme, että suhteessa Jumalaan. Uskon, että Jeesus tällä varoittavalla vertauksella kuvaa ihmisen tilannetta ilman Jeesuksen aikaansaamaa pelastusta: näin mekaanisen armoton tilanteemme olisi viimeisenä päivänä, ellemme saisi turvautua Jumalan rakkauteen ja armoon. Mehän tiedämme, ettemme ole eläneet Jeesuksen edellyttämällä tavalla. Olemme aivan liian usein jättäneet kanssaihmisemme pulaan, joko itsekkyydestä tai piittaamattomuudesta johtuen. Ilman Jumalan armoa meillä ei olisi pelastusmahdollisuutta, mutta juuri armon takia saamme odottaa Jeesuksen paluuta luottavaisin mielin.

Samalla Jeesuksen ankara kutsu armollisuuteen ja oikeudenmukaisuuteen on otettava todesta. Adventtiaika on paastoaika, jolloin meidät kehotetaan hiljentymään ja tutkimaan omaa elämäämme. Miten elämme suhteessa kanssaihmisiimme, ja miten elämme suhteessa Jumalaan?

Vanhassa testamentissa meille asetetaan hyvin mustavalkoiset valinnanvaihtoehdot: elämä tai kuolema, Jumalan tahdon toteuttaminen tai siitä vastaan kapinoiminen. Jumala sanoo Mooseksen viidennessä kirjassa: "Minä olen pannut teidän valittavaksenne elämän ja kuoleman, siunauksen ja kirouksen. Valitkaa siis elämä, että te ja teidän jälkeläisenne saisitte elää.” (5. Moos. 30:15-16)

Itsenäisyyspäivän jälkeisellä viikolla meillä on syytä kiittää
Jumalaa siitä hyvästä maasta, jossa saamme elää ja jonka vapauksista ja eduista saamme nauttia. Mutta meidän on myös syytä pohtia Aatamin ja Eevan kohtaloa syntiinlankeemuskertomuksessa. He eivät tyytyneet asemaansa luomakunnan kokonaisuudessa, eivätkä totelleet Jumalaa. He käyttivät luonnon tarjoamat resurssit väärin, söivät väärästä puusta koska he halusivat sitä kautta tulla Jumalan kaltaisiksi.

Heidän rikkeensä muistuttavat epämukavalla tavalla meidän nykyihmisten tapaa suhtautua luontoon. Emme tyydy rooliimme luomakunnan ja toistemme palvelijoina, vaan haluamme korottaa itsemme suhteessa muuhun luomakuntaan. Emme ajattele köyhimpien ihmisten etuja emmekä tulevien sukupolvien oikeutta puhtaaseen luontoon, vaan kulutamme maapallon resursseja loppuun nopeassa tahdissa ja saastutamme ympäristöä.

Miten voisimme vapautua tästä tuhoisasta kierteestä? Omalla voimallamme emme tähän pysty, vaan tarvitsemme Jumalan apua ja johdatusta. Tarvitsemme toisaalta lohtua ja armoa, jottemme antaisi periksi, toisaalta uskoa huomiseen ja uskoa siihen, että yhdessä toistemme kanssa ja yhdessä Jumalan kanssa voimme vielä kääntää kehityksen oikeaan suuntaan.
Reformaation muistovuonna meillä on ollut syytä palata Lutheriin kerta toisensa jälkeen. Vaikka Luther ei luultavasti koskaan lausunut tuttuja sanoja omenapuusta ja maailman lopusta, pidän niitä silti tärkeinä muistutuksina sunnuntaina, jolloin mietimme ihmiskunnan tulevaisuutta ja Jeesuksen paluuta. ”Vaikka tietäisin, että maailmanloppu tulee huomenna, istuttaisin silti tänään omenapuun.”

Tämä ilmaisu kertoo uhmakkaasta ja toiveikkaasta asenteesta, johon meillä on varaa, kun luotamme Jumalan huolenpitoon ja rakkauteen. Silloin Jeesuksen paluu ei ole pelon päivä, vaan ilon ja jälleennäkemisen juhlapäivä.
... Lue lisääNäe vähemmän

Katso Facebookissa
·Jaa

Glad och festlig kyrkoherdeinstallation i Åbo domkyrka. Många körer och medverkande i olika åldrar, och sammanlagt 550 deltagare. Högtidligt och härligt avslappnat på samma gång. Stort tack, allihopa! ... Lue lisääNäe vähemmän

Katso Facebookissa
·Jaa